Kära dagbok!
Ibland hatar jag att vara kvinna. Eller ganska ofta, av många olika anledningar. Inte för att jag vill vara man....jag vill helt enkelt vara nåt annat. Förslag?? Har själv tänkt lite. Utomjording, för de verkar som dom inte har några kön....eeehhh....va jag har sett. Nåt djur kanske? En dingo?! Vet knappt va de e för nåt djur, men jag e nyfiken o öppen för förslag. Man ska ju tydligen pröva allt en gång iaf. Ett kylskåp? Men jag känner mig smidigt som ett kylskåp ändå så de skippar jag.
Idag hatar jag att vara kvinna för att de dåliga självförtroendet kommer smygandes. De e nåt som har kommit de senaste året. Har knappt haft dåligt självförtroende innan. Även om jag har haft fet hy, finnar o syrrans gammla kläder (SOLLY!). Har mest bara vart putt över att de inte blir som jag vill o så. Men nu e jag längst ner på en skala mellan 1-10. 1 e URK på burk! O 10 e jo men va fan de här funkar ju skit bra!
Jag tänkte skylla på samhället. Japp de e erat fel. O va har ni tänkt o göra åt de?
Men seriöst. Jag kan inte sitta här o nu o skylla på media o kvinnosyn o skit. För de e ju inte så de känns här o nu, idag, denna sekund.
Tyvärr så har de mkt o göra med att den där grejjen e på väg....o då e de alltid värst innan, PMS! De konstigt va de kan göra med ens psyke. Två dagar innan blir jag extra rädd för allt möjligt, sitter i ett hörn o kramar en kudde. Ser mig oroligt omkring. Om ni tror jag va rädd innan så ska ni bara veta va jag e då. Sover typ med en kniv under kudden. Ta i trä att katten fortfarande e i liv. Dagen innan får jag ont i hövvet o andra otrevliga grejjer jag inte kommer berätta o sen när den väl e här så har jag ont! ONT! Ont i magen, ryggen. O nån vecka innan så e jag som jag e nu. Lätt irriterad, gnällig o får dåligt självförtroende. Bättre blir de inte för att man går upp 5 kilo. O jag tror fan att blodcirkulationen slår av helt.
Så ni som säger: Har du mens eller?
Ja! Och du borde watch out!
Sen har man typ två lediga veckor, sen börjar skiten om igen. O då tycker ni säkert att jag borde gå o göra nåt åt de. Men vi har dåliga erfarenheter i denna familjen, så jag borde la va glad att bara ha den.
SURE! Happy happy! Joy joy!
Kännde en tjej en gång som aldrig hade haft mensvärk eller huvudvärk.....o till henne vill jag bara säga: I like to thank my family. Friends and God for making this möjligt.
Idag hatar jag att vara kvinna för att de dåliga självförtroendet kommer smygandes. De e nåt som har kommit de senaste året. Har knappt haft dåligt självförtroende innan. Även om jag har haft fet hy, finnar o syrrans gammla kläder (SOLLY!). Har mest bara vart putt över att de inte blir som jag vill o så. Men nu e jag längst ner på en skala mellan 1-10. 1 e URK på burk! O 10 e jo men va fan de här funkar ju skit bra!
Jag tänkte skylla på samhället. Japp de e erat fel. O va har ni tänkt o göra åt de?
Men seriöst. Jag kan inte sitta här o nu o skylla på media o kvinnosyn o skit. För de e ju inte så de känns här o nu, idag, denna sekund.
Tyvärr så har de mkt o göra med att den där grejjen e på väg....o då e de alltid värst innan, PMS! De konstigt va de kan göra med ens psyke. Två dagar innan blir jag extra rädd för allt möjligt, sitter i ett hörn o kramar en kudde. Ser mig oroligt omkring. Om ni tror jag va rädd innan så ska ni bara veta va jag e då. Sover typ med en kniv under kudden. Ta i trä att katten fortfarande e i liv. Dagen innan får jag ont i hövvet o andra otrevliga grejjer jag inte kommer berätta o sen när den väl e här så har jag ont! ONT! Ont i magen, ryggen. O nån vecka innan så e jag som jag e nu. Lätt irriterad, gnällig o får dåligt självförtroende. Bättre blir de inte för att man går upp 5 kilo. O jag tror fan att blodcirkulationen slår av helt.
Så ni som säger: Har du mens eller?
Ja! Och du borde watch out!
Sen har man typ två lediga veckor, sen börjar skiten om igen. O då tycker ni säkert att jag borde gå o göra nåt åt de. Men vi har dåliga erfarenheter i denna familjen, så jag borde la va glad att bara ha den.
SURE! Happy happy! Joy joy!
Kännde en tjej en gång som aldrig hade haft mensvärk eller huvudvärk.....o till henne vill jag bara säga: I like to thank my family. Friends and God for making this möjligt.
Kommentarer
Trackback
