Jag e bäst!
Idag kan jag faktiskt säga de. De brukar jag inte göra o jag brukar aldrig tycka att de jag gjort e bra eller tillräckligt. Men idag har jag inte bara avklarat dagen uppdrag med guldstjärna, utan oxå gjort mer än de....mkt mer!!
Men okej nu tycker jag att jag e löjlig igen. De brukar jag göra efter att jag berättat för nån va jag har uppnått, sånt som e stort för mig e ju inte så stort för en vanlig normal människa.....kanske.....fast ni/dem förstår va jag går igenom. Jag har jätte svårt att berätta för nära o kära va jag gjort utan o känna mig uuuurrrlöjlig "Tjoho tjoho! Jag har vart inne på Pressbyrån!!" "Grattis Emma! Bra gjort!" Eeeehhhh.....
Men de e ju lite därför jag har den här bloggen, så jag kan komma över den känslan.
O inte bara allt jag gjort. Vi har pratar en hel del....som vanligt. Men mer praktiska grejjer. Dags för en lite utvärdering av 3 ½ år...så länge har jag träffat PO. De ska bli en första. Men de e bara fär att de senaste året har jag liksom vetat exakt va jag ska göra, därför har vi bara kunnat.....hmm....tuta o köra.....(?) De ska bli intressant. Jag ska själv göra en lista på allt jag gjort, stort som smått. O så ska jag sätta upp ett mkt större mål som jag kan sträva efter....även om jag inte kommer ända fram så e jag iaf NÄSTAN där....
Och så har jag börjat fundera på om jag ska lägga upp KBT(Kognetiv beteendesterapi) listan här....kanske e på tiden o börja med den....har vart lite feg med den än så länge.
Kräkfobi + Emma = Rädd
Jag är rädd för att spy. Lukten, smaken, känslan, ljudet.....hela grejjen. O jag tror hela tiden att jag är sjuk eller kommer o bli. Är oxå rädd för att se o höra andra göra de, på tv eller i verkligheten. Har inte bacillskräck eller e inte äckelmagad.
Är så förbannat rädd för de att de hindrar mig leva ett normalt liv. Har svårt o lämna min bostad. Är överlag alltid nervös innan jag ska göra nåt utanför min ytterdörr. Är väldigt isolerad, men de har faktiskt vart värre....nu är jag trygg hemma o har ofta inga panikattacker o sånt här. Men så har de inte alltid vart. Förr var jag varken trygg utanför min dörr eller innanför....vart ska man då ta vägen? Men nu är jag på väg mot rätt håll. De e därför jag träffar 2 boendestöds kvinnor (K o R) o ett personligt ombud (PO), dom hjälper mig att bryta isoleringen, hjälpa mig träna på de jag har svårt för. Gå över gränser o sånt.... O bara vara ett stöd. Sen har jag min familj o vän som har ett stort tålamod.
Jag säger att jag har vart sjuk i ett år för varje sommar som går. Hittils har de gått 6 år. För efter skolan så hann jag bara sommarjobba nån vecka innan jag inte orkade mer. Då gick jag hem o sendess har jag vart hemma....känns de som iaf. Men innan dess så va de många år utan rädsla o fobier. De började när jag va liten, har en del obehagliga o konstiga minnen från det att jag va liten.
De e väldigt svårt o förklara för er hur lite jag igentligen gör på dagarna.....varje dag i 6 år.... O de e svårt för er att förstå hur rädd man kan va för nåt som varje människa har gjort, gör o kommer o göra utan problem.
De finns inget att skylla på, inga bortförklaringar, inget nåt psykolog kan sätta fingret på o göra mig frisk. De finns bara inte....jag gjorde mig sjuk på nåt sätt o därför kommer jag oxå kunna göra mig frisk igen.
Jag har letat o letat efter den perfekta lösningen o den enklaste, men den finns inte. De finns bara en väg o gå.....o de e rakt fram, igenom rädslan o fortsätta gå.
De här e va jag tror på....
Men jag e så mkt mer än min fobi....men thats for me to know and you to finde out!
Dagens...
Åka hela vägen, igen, med PO.
Bli avsläppt vid affären...
Mer mål sätter jag nog inte upp idag. Kommer o vara tillräckligt ändå.
Igår avklarade jag alla uppdrag förutom att träna.....hittade ingen tid till de.
