Kräkfobi + Emma = Rädd
Tänkte presentera mig lite närmare. Eftersom denna bloggen handlar mest om mig o mitt stora problem, fobi....Kräkfobi!
Jag är rädd för att spy. Lukten, smaken, känslan, ljudet.....hela grejjen. O jag tror hela tiden att jag är sjuk eller kommer o bli. Är oxå rädd för att se o höra andra göra de, på tv eller i verkligheten. Har inte bacillskräck eller e inte äckelmagad.
Är så förbannat rädd för de att de hindrar mig leva ett normalt liv. Har svårt o lämna min bostad. Är överlag alltid nervös innan jag ska göra nåt utanför min ytterdörr. Är väldigt isolerad, men de har faktiskt vart värre....nu är jag trygg hemma o har ofta inga panikattacker o sånt här. Men så har de inte alltid vart. Förr var jag varken trygg utanför min dörr eller innanför....vart ska man då ta vägen? Men nu är jag på väg mot rätt håll. De e därför jag träffar 2 boendestöds kvinnor (K o R) o ett personligt ombud (PO), dom hjälper mig att bryta isoleringen, hjälpa mig träna på de jag har svårt för. Gå över gränser o sånt.... O bara vara ett stöd. Sen har jag min familj o vän som har ett stort tålamod.
Jag säger att jag har vart sjuk i ett år för varje sommar som går. Hittils har de gått 6 år. För efter skolan så hann jag bara sommarjobba nån vecka innan jag inte orkade mer. Då gick jag hem o sendess har jag vart hemma....känns de som iaf. Men innan dess så va de många år utan rädsla o fobier. De började när jag va liten, har en del obehagliga o konstiga minnen från det att jag va liten.
De e väldigt svårt o förklara för er hur lite jag igentligen gör på dagarna.....varje dag i 6 år.... O de e svårt för er att förstå hur rädd man kan va för nåt som varje människa har gjort, gör o kommer o göra utan problem.
De finns inget att skylla på, inga bortförklaringar, inget nåt psykolog kan sätta fingret på o göra mig frisk. De finns bara inte....jag gjorde mig sjuk på nåt sätt o därför kommer jag oxå kunna göra mig frisk igen.
Jag har letat o letat efter den perfekta lösningen o den enklaste, men den finns inte. De finns bara en väg o gå.....o de e rakt fram, igenom rädslan o fortsätta gå.
De här e va jag tror på....
Men jag e så mkt mer än min fobi....men thats for me to know and you to finde out!
Jag är rädd för att spy. Lukten, smaken, känslan, ljudet.....hela grejjen. O jag tror hela tiden att jag är sjuk eller kommer o bli. Är oxå rädd för att se o höra andra göra de, på tv eller i verkligheten. Har inte bacillskräck eller e inte äckelmagad.
Är så förbannat rädd för de att de hindrar mig leva ett normalt liv. Har svårt o lämna min bostad. Är överlag alltid nervös innan jag ska göra nåt utanför min ytterdörr. Är väldigt isolerad, men de har faktiskt vart värre....nu är jag trygg hemma o har ofta inga panikattacker o sånt här. Men så har de inte alltid vart. Förr var jag varken trygg utanför min dörr eller innanför....vart ska man då ta vägen? Men nu är jag på väg mot rätt håll. De e därför jag träffar 2 boendestöds kvinnor (K o R) o ett personligt ombud (PO), dom hjälper mig att bryta isoleringen, hjälpa mig träna på de jag har svårt för. Gå över gränser o sånt.... O bara vara ett stöd. Sen har jag min familj o vän som har ett stort tålamod.
Jag säger att jag har vart sjuk i ett år för varje sommar som går. Hittils har de gått 6 år. För efter skolan så hann jag bara sommarjobba nån vecka innan jag inte orkade mer. Då gick jag hem o sendess har jag vart hemma....känns de som iaf. Men innan dess så va de många år utan rädsla o fobier. De började när jag va liten, har en del obehagliga o konstiga minnen från det att jag va liten.
De e väldigt svårt o förklara för er hur lite jag igentligen gör på dagarna.....varje dag i 6 år.... O de e svårt för er att förstå hur rädd man kan va för nåt som varje människa har gjort, gör o kommer o göra utan problem.
De finns inget att skylla på, inga bortförklaringar, inget nåt psykolog kan sätta fingret på o göra mig frisk. De finns bara inte....jag gjorde mig sjuk på nåt sätt o därför kommer jag oxå kunna göra mig frisk igen.
Jag har letat o letat efter den perfekta lösningen o den enklaste, men den finns inte. De finns bara en väg o gå.....o de e rakt fram, igenom rädslan o fortsätta gå.
De här e va jag tror på....
Men jag e så mkt mer än min fobi....men thats for me to know and you to finde out!
Kommentarer
Trackback
